"Min syster ser dig nu, hon vet att du är här."

Isadora lägger en hand på din axel, tillsammans ser ni ner i brunnen.

"Vattnets vackra väsen har både skrämt och förfört människor i alla tider." säger hon.

Nu står du så nära att de kalla, fuktiga stenarna möter din hud. 

Isadora fortsätter:

"Ännu kan du inte se henne, hon gömmer sig i brunnens botten. Dit inga vanliga människor får gå."

Hennes blick vänds mot en gravsten lite längre bort. 

"De som försöker kommer aldrig ut levande" 

Du märker en svag darrning i hennes röst och plötsligt uppenbarar sig Isadoras mänsklighet för dig. 

"Har du stenen och brevet?" frågar hon milt. Du ser henne i ögonen och nickar. 

"Min kära, är du redo att släppa taget om det som tyngt dig? Du behöver inte bära det längre. Ge det till min syster. Din smärta och din längtan - hon tar emot de båda."

Inom dig möts sorgen att släppa taget med löftet om den lättnad som bärs i längtan efter frihet.

Du släpper stenen i brunnen nu. 

Klicka på stenen för att släppa taget.